Me, myself and I

Har suttit själv med mina tankar och dagböcker hela dagen. Sjukt kul att läsa igenom mina gamla dagböcker för bara ett par år sedan, känns som en helt annan människa. Ni har ju till och med följt det genom bloggen.
 
Då gick allting ut på att vara så "rätt" som möjligt, om ni förstår vad jag menar? Jag ville älska alla nya trender, vara insatt i senaste dieten, reposta samma utjötade tumblr-bilder, checka in mig på nattklubbar och bara vara så rätt. BLÄ! Jag har alltid vetat mitt eget värde men har nog inte insett förrän i efterhand hur mycket jag tänkte på hur jag framställde mig för alla andra. Jag har alltid tyckt att det varit överdrivet när folk säger att man stressat av sociala medier men det är först nu jag verkligen förstår det.
 
Jag lever verkligen inte i någon perfekt bloggvärld där allt handlar om squats, celsius, hemmaspa och fest. Det är bara det jag har valt att framhäva - av någon askorkad anledning. Jag bråkar med min pojkvän, får dålig hy, får ångest inför att gå till gymmet, känner mig ful och tjock och bara extremt rastlös.
 
De senaste veckorna har jag känt mig så grovt trött på mig själv, jag gör saker på rutin utan att veta varför eller om jag ens njuter av det. Känner typ att jag vill ersätta shopping med meditation (har knappt ens shoppat sen jag kom hem från thai, så fucking gött) och Real Housewives med konspirationsdokumentärer.  Jag är bara så glad att jag har snapped out of it och insett vad som verkligen spelar roll. Så länge jag utvecklas och växer så är jag nöjd, det är en av meningarna med livet enligt mig.
 
 
Me, myself and I. 21 år gammal och har under min tonårsperiod varit en jobbig fjortis, svarthårig emo, lattedrickande fashionistawannabe och nu är jag bara jag.
#1 - - tamz:

Vet exakt vad du menar. Skäms nästan över mig själv och hur jag var vid vissa tidpunkter i mitt liv (och för inte allt så länge sen när jag och min sambo separerade, då skulle jag vara så himla lycklig utan honom och posta skit på fb, festa varje helg och se så bra ut som möjligt konstant). Ett tag blev jag så stressad av Facebook där alla la upp positiva saker hela tiden och jag kände mig så lost och värdelös i jämförelse så jag avaktiverade mitt konto. Nu har jag mer distans till allt känns det som. Jag lever inte på sallad längre och ibland sitter jag hellre bara hemma och slösurfar än att gå ut och skaka röv men det är i alla fall jag. :)

Sen förstår man att folk inte skriver om alla mindre positiva saker i sitt liv på bloggen. Även om det kan vara skönt att läsa är det inte alltid kul att skriva om.

Svar: Ah, my point exactly! Alltid tyckt det varit så löjligt när vuxna klagar på sociala medier men nu förstår man verkligen hur facebook, bloggar och instagram stressar en. Nu kollar jag aldrig andras facebook utan bara mina egna händelser och sedan stänger ner en, minimal stress.
originalet.blogg.se

#2 - - kgvofkg:

Sötis!

Svar: :D
originalet.blogg.se

#3 - - m:

strongt! du är bra!

Svar: Yey, tack! :)
originalet.blogg.se

#4 - - jessica:

Du kanske börjar bli vuxen.. :) nej men du verkar störtskön haha :) Kul att veta att du också får ångest för saker ibland, man tror verkligen att ditt liv är perfekt utan några som helst fel annars. Typ som kenza, man läser bara allt bra och ser bara fina bilder och får ångest för att man tänker att alla lever ett perfekt liv förutom en själv

Svar: Haha oh nej, mitt liv är långt ifrån perfekt. Jag är en väldigt glad och positiv människa i allmänhet vilket antagligen märks av i bloggen men perfekt liv...? Nje, det är motgångar och jobbigheter precis som för alla andra :) Tror inte Kenza eller de andra bloggerskornas liv är bra och glamouröst hela tiden heller, man behöver bara påminnas om det ibland!
originalet.blogg.se

#5 - - E:

Förstår vad du menar! Känner att det är nu jag börjar förstå och försöker tänka mer på mig själv. Mår så fruktansvärt dåligt ibland och mest över så obetydliga saker som vad andra ska tycka. OCH? Varför bry sig? Sålänge man är sig själv så kan det ju kvitta! Är absolut ingen elak människa utan snarare för snäll och bryr mig för mycket om andra så då kvittar det ju! Man kan bara vara sitt bästa JAG. Som du vet så är din blogg bäst och du är så go!

Svar: Precis så jag tycker! Och så galet att alla tycker likadant med...? Som om vi går runt i någon internet-bubbla där allt handlar om att framstå som så duktig som möjligt och ingen ens tycker om det, hahaha, helt sjukt.
originalet.blogg.se

#6 - - Matilda:

tycker du om det schampot maroccan argan oil från organix?

Svar: Nja, lite för tungt för mitt hår!
originalet.blogg.se

#7 - - Julia:

YOU GO GIRL

Svar: Yeeey :D
originalet.blogg.se

#8 - - Jessica:

Gud vilket härligt inlägg! :) Va roligt att du har kommit till den insikten! Fan va härlig du är! :D <3

Svar: Åh tack, vad kul att höra!
originalet.blogg.se

#9 - - Anonym:

du är ju fortfarande "ett barn", din hjärna är inte helt färdigutvecklad och du bearbetar fortfarande saker. Inget konstigt alls! haha, det kanske lät töntigt men så är det ju.
kram

Svar: Det hoppas jag verkligen inte den slutar göra sen då när jag blir vuxen, haha
originalet.blogg.se

#10 - - Modemix/Sheima:

Tummen upp för dig! Puss